Import eller inhemskt

Varför ska det ta så lång tid att beställa böcker? Beställer man en DVD-film får man ju den levererad nästa vardag. Vad är skillnaden? Går det inte att ha böcker i lager, utan de måste köpas in från nån annanstans, till skillnad från filmer? Kan nån förklara det för mig? Jag förstår inte.
 
Nu har jag till och med mätbara bevis på hur lång tid det tar för böckerna. I måndags köpte jag en bok från Adlibris och två stycken samlarobjekt från USA. Ja, okej då, leksaker som ska stå i bokhyllan och beundras. Men för mig är dem samlarobjekt. Sedan får jag mail från båda ställena samtidigt att paketen har skickats. Sedan kommer ytterligare ett meddelande om att de kommer att levereras på måndag. Det ena paketet skickas från Stockholm och det andra från Kalifornien, via Memphis, Paris och Stockholm. Och jag får dem samtidigt! Jag förstår inte.

I fortsättningen ska man alltså beställa från utlandet. Det går tydligen snabbare och är i en del fall till och med billigare. I alla fall när det gäller böcker.

Jag förstår inte.

Inside inside

På senaste tiden har jag verkligen börjat gilla Inside the actors studio. Ända tills nyligen har jag haft svårt för James Lipton, programledaren och nån form av lärare på en dramaskola i New York. Inte av någon speciell anledning, egentligen, jag har bara funnit honom obehaglig. Det kanske har nåt att göra med hans ständiga blinkningar till publiken eller att han sitter så långt ifrån sina intervjuoffer. Vem vet.

Visst, Lipton kanske är lite inställsam ibland, men det är ju inte meningen att han ska sätta skådespelarna i den heta stolen, utan mer att de ska få berätta om sina erfarenheter och förhoppningsvis lära eleverna i publiken något.

Det är hursomhelst väldigt intressant. Jag tror till och med att jag ska köpa hans bok Inside inside. Programmet har hållit på i mer än 13 år och haft mer än 200 gäster. Det är klart att Lipton måste ha en hel del intressant att skriva om!

Förhoppningsvis för man reda på Steven Spielbergs favoritsvordom.

Oscar night

Jag trodde jag hade planerat allt så bra för vakan. Jag skulle gå och lägga mig sent på lördagen och gå upp tidigt på söndagen, för att sedan kunna sova några timmar på söndag kväll. Det slutade med att jag varken sov på natten mellan lördag och söndag eller på kvällen innan Oscargalan, på grund av halsont. Men mot alla odds lyckades jag hålla mig vaken hela natten.

Galan var lite tråkig för att ha varit ett 80 års-jubileum. Det kunde ha varit fler uppträdanden eller fler roliga montage från de gångna 79 åren. Fast med tanke på att det inte blev klart förrän 10 dagar innan att galan faktiskt skulle bli av, så får jag väl vara nöjd.

Största överraskningen:
Att Marion Cotillard vann bästa kvinnliga huvudroll.

Minsta överraskningen:
Att Daniel Day Lewis vann bästa manliga huvudroll.

Bästa tacktalet:
Tilda Swinton: "Happy birthday, man. I have an American agent who is the spitting image of this. Really truly the same shape head and, it has to be said, the buttocks."

Bästa tacktalet på försök nummer två:
Marketa Irglova för bästa sång: "No matter how far out your dreams are, it's possible. And, you know, fair play to those who dare to dream and don't give up. And this song was written from a perspective of hope, and hope at the end of the day connects us all, no matter how different we are."

Tacksammaste tacktalet:
Marion Cotillard. "Thank you life, thank you love, and it is true, there is some angels in this city. Thank you so, so much."

Fåordigaste tacktalen:
Ethan Cohen för bästa manus efter förlaga: "We, uh... Thank you very much."

Ethan Cohen för bästa regi: "I don't have a lot to add to what I said earlier. Thank you."

And the Oscar goes to...

Inatt är det dags för Oscargalan! Typiskt nog har jag blivit sjuk och orkar inte göra nåt speciellt av natten, så det blir väl till att se galan nerbäddad i sängen. Men så länge jag får se galan så är jag nöjd (av olyckliga omständigheter så missade jag den förra året för första gången sedan jag började se på galan).

Jag har försökt att se så många filmer som möjligt och målet var att åtminstone se alla i "bästa film"-kategorin. Tyvärr har jag fortfarande inte sett There will be blood men den har helt enkelt inte gått att få tag på. Hursomhelst hoppas jag att det inte gör så mycket, för jag tror ändå att No country for old men kommer att vinna. Jag hoppas även att Javier Bardem vinner för bästa biroll. Det vore även roligt ifall Ellen Page vann för sin roll i Juno, fast Julie Christie verkar vara det mest populära valet.

Så länge Atonement inte vinner för bästa film och Into the wild blir tilldelad en Oscar, så kommer jag att vara nöjd. Nästa år förväntar jag mig att se Indiana Jones nominerad i flertalet kategorier.

Mångmiljonärer handlar på IKEA

I min familj gillar vi projekt. Det måste vara nåt genetiskt släktdrag som det är meningslöst att försöka undfly. Ungefär som att försöka undfly tvätten. Det slutar oftast med att man får bita i det sura äpplet.

Just nu håller vi på med ett projekt som involverar hela familjen och som jag kallar för "Operation fritidshus". Vi har rivit vår gamla sommarstuga och ska nu bygga ett nytt. Och med bygga menar jag montera ihop ett färdigt fritidshus. Det är inte helt klart än hur det ska se ut, men eftersom vi helt plötsligt har blivit duktiga på det där som kallas för framförhållning, så var vi till IKEA i helgen för att kolla på kök där vi fick hjälp av en kille på köksavdelningen.

Mitt i allt diskuterande kom det även fram att samtidigt som operation fritidshus pågår för fullt, ska min storebror med flickvän köpa lägenhet i Stockholm. Jag fick en känsla av att vi framstod som ganska rika (eller bortskämda eftersom vi får nöjet att planera bygget medan pappa får stå för plånboken) och det kanske bara var inbillning, men verkade inte köksavdelningskillen helt plötsligt väldigt hjälpsam?

I efterhand inser jag att det låter paradoxalt. Miljonärer handlar nog inte på IKEA.

Popcorn med posten?

Idag hittade jag en påse med micropopcorn i min brevlåda. Jag undrar var den kommer ifrån. Kanske nåt reklamtrick eller så, men ett ganska dåligt eftersom jag inte vet vad det är reklam för. Och slöseri att ge den till mig, eftersom jag väldigt sällan äter popcorn. Kanske är det ett försök att mildra räkningen som kom från radiotjänsten idag.

Reklamtrick eller fjäsk, fortfarande ett väldigt dåligt försök.

Farliga köksredskap

Jag börjar förstå varför de flesta olyckor sker i köket. Igår lyckades jag med den ädla konsten att skära mig på en osthyvel!

Hacka och skära grönsaker är inte riktigt min grej och jag gör det gärna enkelt för mig. Därför använder jag mig av en osthyvel istället för kniven då det går så mycket snabbare. Man kan ju tycka att det borde vara säkrare också, men tydligen inte. Ett fint skärsår på tummen bevisar motsatsen.