Lyckad kväll

Igår var det dags för Kåraktivas. En festligt liten sittning där vi som varit aktiva inom kåren bjuds på en tvårätters middag. Helt gratis dessutom. Då är det jättedumt att klaga över maten och det faktum att vi knappt fick någon potatis till fläskfilén. Det var ju gratis! Men det hela blev bättre av att vi allihopa fick varsitt USB-minne från Studentkåren och besvikelsen över potatisen och den inte helt varma maten försvann genast. En mycket bra muta. Det finns alltså vissa fördelar med att vara engagerad i sin sektion. Ja, förutom de små detaljerna att man träffar nytt folk, gör roliga saker och lär sig saker. Det som ändå står högst upp på en students lista är gratis mat, oavsett om den faktiskt kunde ha varit bättre.

På eftersläppet stötte jag på min storebror och hans kompisar. Han blev nog minst lika förvånad som jag, men jag förstår egentligen inte varför. Vi bor bara några hundra meter ifrån varandra, så det är väl ganska oundvikligt att vi träffar på varandra ibland. Det var kul att prata med honom, men däremot tycker jag han borde kunna veta när han ska hålla sig borta. Visst tycker jag om honom och det är kul att han är beskyddande, men han behöver ju inte skrämma bort killarna för det...

Sliten efter helgen

Det råkade bli fest i dagarna tre, men det är sådant man får räkna med när det är FestiValborg. Grillning, alkohol, dåligt väder och uppeldade möbler är också saker som hör till. Vad vore väl Valborg utan en soffa som någon fått för sig skulle passa som majbrasa? Kylan är också ett måste och är snarare en regel än undantag. Tack och lov var Kåren öppen hela helgen, så vi gick in där när vi inte klarade av att frysa längre.

Idag var det dags att återvända till verkligheten igen. Verkade dock inte som att alla orkade göra det riktigt än. Hälften av min klass trodde att det var fortfarande var helg och den andra hälften som dök upp, önskade nog att det var det. Jag lovar att dagens föreläsning måste ha varit den längsta i världshistorien. Hur en timme kan kännas så lång är för mig ett mysterium. Det hjälpte inte heller att vår föreläsare är fruktansvärt tråkig. Inte ens de mest ambitiösa i klassen orkar vara aktiva under hans föreläsningar längre. Det är nästan så att jag tycker synd om honom. Men bara nästan.