Jennie mot världen

Jag vet inte vad det är med söndagar, men allt känns helt plötsligt lite tristare. Man kunde ju tycka att söndagar borde vara mysiga, eftersom det är enda dagen som jag verkligen kan passa på att bara lata mig. Sova länge, titta på film och TV och inte göra något nyttigt överhuvudtaget.

Det är nog vetskapen om att alla gör detta just idag, som gör att söndagar känns så trista. Och faktiskt lite läskiga, för när jag inte ser några människor utanför fönstret eller hör några i trapphuset, är det lätt att inbilla sig att man är ensam kvar i världen. När jag var liten läste jag en bok som handlade just om det och den var riktigt skrämmande.

Däremot upptäckte jag för några helger sedan att det faktiskt finns några affärer inne i stan som har öppet ett par timmar på söndagar. Jag brukar ta mig en tur in till dessa affärer, bara för att försäkra mig om att världen faktiskt fortsätter som vanligt, även fast det är söndag.