Jennie mot världen

Igår var det dags för Kåraktivas. En festligt liten sittning där vi som varit aktiva inom kåren bjuds på en tvårätters middag. Helt gratis dessutom. Då är det jättedumt att klaga över maten och det faktum att vi knappt fick någon potatis till fläskfilén. Det var ju gratis! Men det hela blev bättre av att vi allihopa fick varsitt USB-minne från Studentkåren och besvikelsen över potatisen och den inte helt varma maten försvann genast. En mycket bra muta. Det finns alltså vissa fördelar med att vara engagerad i sin sektion. Ja, förutom de små detaljerna att man träffar nytt folk, gör roliga saker och lär sig saker. Det som ändå står högst upp på en students lista är gratis mat, oavsett om den faktiskt kunde ha varit bättre.

På eftersläppet stötte jag på min storebror och hans kompisar. Han blev nog minst lika förvånad som jag, men jag förstår egentligen inte varför. Vi bor bara några hundra meter ifrån varandra, så det är väl ganska oundvikligt att vi träffar på varandra ibland. Det var kul att prata med honom, men däremot tycker jag han borde kunna veta när han ska hålla sig borta. Visst tycker jag om honom och det är kul att han är beskyddande, men han behöver ju inte skrämma bort killarna för det...