Produktiva föreläsningar
Jag gillar att gå på föreläsningar. Ett chockerande påstående, kan tänkas, men ibland är det skönt att komma hemifrån och få tänka på lite annat. Problemet är bara att jag tänker på helt andra saker medan föreläsaren står och maler på om Olof Palmes retorik. Min förmåga för djupare tankar försvinner helt och jag funderar över de mest ointressanta sakerna. Men jag gillar faktiskt omväxlingen. Under en föreläsning när jag antecknade vad läraren skrev på tavlan (vilket jag sedan inte förstod något av) insåg jag att jag tröttnat på färgen på min penna, lila. Jag kom fram till att det var dags att köpa en ny och införa lite variation. Sedan ägnade jag längre tid än jag vill erkänna åt att fundera över vilken färg jag ville ha istället. Slutsatsen blev grå, för den är så pass neutral att jag inte tröttnar på den lika fort.
Vid nästa föreläsning hade jag alltså två olika färger, men det förbättrade inte min förmåga att lyssna och anteckna. Snarare upptäckte jag att det genast blev mycket roligare att klottra. Ett smärre bakslag med andra ord, för det ledde till ännu fler triviala tankar. Jag är alltså inte särskilt produktiv under föreläsningarna, men det är skönt att inte alltid sitta och fundera över livets mening.
Vid nästa föreläsning hade jag alltså två olika färger, men det förbättrade inte min förmåga att lyssna och anteckna. Snarare upptäckte jag att det genast blev mycket roligare att klottra. Ett smärre bakslag med andra ord, för det ledde till ännu fler triviala tankar. Jag är alltså inte särskilt produktiv under föreläsningarna, men det är skönt att inte alltid sitta och fundera över livets mening.
Kommentarer
Trackback