Jennie mot världen

Nåja, det är möjligt att jag överdrev angående planteringen.

P var barmhärtig och tilldelade mig en annan plats utan en massa sten och det gick genast mycket lättare. Det går ju dubbelt så fort nu när jag inte behöver testa tre, fyra olika ställen innan jag lyckas gräva ett litet hål och sticka ner granplantan.

Nackdelen med det nya stället är att det är längre att gå och att det ligger mitt i vildsvinens territorium. Anledningen till att jag vet det, är att det finns spår efter dem överallt. Inte så konstigt i och med att det finns nån sorts apparat där som förser de små djuren med mat (fast självklart inte av barmhärtighet, utan för att de ska bli lättare att jaga).

Fast det ska ju vara spännande att leva. Jag försöker att väsnas så mycket som möjligt så att vildsvinen ska få en chans att hinna gömma sig innan jag kommer. Det borde fungera, så länge jag inte stöter på nån med dålig hörsel. Vilket jag trodde inträffade idag. Jag såg nåt stort och mörkt inne i skogen och mitt hjärta stannade nästan. Nu är min sista tid kommen, tänkte jag dramatiskt. Fast när jag tittade efter lite noggrannare visade det sig att det bara var en sten. Det kan tänkas att min fantasi är lite för livlig ibland, men jag såg ändå till att sjunga med lite högre till radiolåtarna.